Shakespeare. Det är fint. Poesi med antika ord från antika England. Det är konst.

Det är fint med antika dikter som måste analyseras en del för att man skall kunna få en egen tolkning. Allting antikt, egentligen, tycker jag är fint. Människor, speciellt.

Gamla människor som varit med om så mycket; life, death, loss, love, pain, agony, beauty and so much more. Det är fint att kunna konversera med äldre. Eller när man ser ett gammalt par hålla hand och man kan se kärleken de har för varandra. 

Människor som hjälper folk de aldrig träffat, människor som hjälper sina vänner, människor som respekterar och är sanna. 

Eller när han kysser dig och du känner dig hel igen. När de överraskar dig och du känner dig betydelsefull. När du drar ett dåligt skämt och ni skrattar i flera minuter tillsammans. Det är fint. 

När oändligt många stjärnor klär himlen och du promenerar under den, eller när himlen är som blåast och solen skiner. När det är varmt ute och solnedgången är finare än någonsin. Promenader på sommarkvällar. Promenader på vinterkvällar. Det är fint.